klimpguld

Allt slit. All svett. Alla gånger man kommit hem från skogen med sänkt huvud. Alla språngmarscher på myr och mosse. TRÄGEN VINNER!!!!

I går var dagen med stort D. Vi hade samlats ett gäng jaktsugna själar för att på sista dagen vuxna älgar är lovliga, försöka få ihjäl den sista vi hade kvar på licensen. Fördelade på 3 postare och 4 hundförare delade vi upp oss på 2 områden. I "mitt" lag var det jag, brorsan och morfar (2 hundar och 1 "portabel postare" som morfar kallar sig för).
I andra laget var det Tommy och Steve som postare och Magnus och Anneli som hundförare.

Strax efter kl 7 åkte jag och hämtade Birro. "I dag få du int´ rackel, ida´ jett du skjut" va Tommy´s order när jag tog hunden. "joo, hä ä dags nu´" svarade jag. Mötte upp med morfar och vi bestämde vars jag skulle släppa. Jag hade Birro ute så han fick göra ifrån sig medan vi smidde planerna. Hunden va helt vild. Han sprang fram och tillbaka, gnydde och hoppade på mig flera gånger och visade en extrem jaktiver. Han hoppade t o m in i bagaget på bilen igen helt självmant utan att jag ens hade tänkt åka iväg.

08.07 släppte jag Birro och han försvann på vanligt manér. Jag smög sakta genom skogen och ut mot ett hygge. Pejlade med jämna mellanrum för att hålla koll på var hunden fanns. 08.30 kom upptaget ca 1 km bort. Jag avancera rätt snabbt in mot ståndskallet. Även morfar fanns i närheten på väg mot skallet. Älgen gjorde kortare förflyttningar mot mitt håll så jag letade en lämplig plats för att få bra överblick om älgen skulle komma över myren där jag stog. Men älgen valde en annan,säkrare väg inne i granskogen. Det rörde sig mer och mer så jag började lufsa jämsides på kanske 200 meters avstånd. Jag började ana vars älgen styrde färden så det långa benet före det andra va ett bra beslut. Jag sprang så fort terrängen tillät och kom upp på ett hygge men då hade älg och hund redan passerat och befann sig några hundra meter bort.
Jag hörde diskutionerna på radion från "andra laget" att dom hörde en hund skälla. Jag meddelade Tommy att det var Birro som skällde och av spåren från älgen bedömde jag det som ett stort djur. Tommy´s order var nu att jag skulle försöka springa ikapp och skjuta. Som en liten jävla antilop sprang jag genom skogen. Svetten sprutade och glasögonen började imma. Då älg och hund passerat en väg stannade jag och tog av mig en tröja. Birro´s skall ekade innifrån skogen, kanske 500 meter bort. Medan jag putsade glasögonen njöt jag av ståndskallet.

Jag tog riktning mot ståndskallet men på väldigt betryggande avstånd högre upp i terrängen. I en hyggeskant var jag nu endast 250 meter ifrån och väntade på att få se älgen. Gick ut på hygget och plötsligt får jag syn på bakdelen av älgen längst ner på hygget. Satte mig och tittade i kikarsiktet en stund och nu gjorde älgen en kortare förflyttning. För att komma i bra vind gjorde jag en U-sväng och närmade mig sakta men säkert. Pulsen va sisådär lagom hög och ett tryck av spänning la sig som ett lock över bröstet. Luften som ville ner i lungorna fick kämpa. 60 meter.50 meter. Ståndskallet dundrar på. 40 meter. Nu ser jag hunden skymta mellan några granar. Ser ett horn röra sig. En titt i kikaren och jag kan skönja en brun älgkropp. "När man ser hunden är det bara att vänta" Jag har en lucka bland granarna där älgen kan tänkas komma fram. Han rör sig oändligt sakta mot skjutgatan. Jag går fram och tillbaka på hygget för att hitta ett riktigt bra läge utan kvistar som kan äventyra ett säkert skott. Jag sätter mig ner och väntar.

Nuuu kliver älgen fram och står med hela kroppen i öppningen. Jag flyttar mig några meter i sidled och får en kvistfri skjutgata. Nu vänder oxen arslet mot mig och äter lite av gräset på backen. Faan, tänker jag. Inget bra läge för ett lyckat skott!! Men så vänder han snällt bredsidan till igen och jag tvekar inte många hundradelar innan bössan sitter vid axeln och hårkorset letar sig upp bakom bogen. En sista koll på var hunden finns. PANG! Skottet går och jag hör tydligt när kulan smackar in i den massiva älgkroppen. Älgen springer fort därifrån så jag hinner inte få på något fler skott. Jag hör ett fasligt liv nerifrån skogen av kvistar som knäcks. Birro skäller nåt skall ibland. Jag skyndar fram och börjar genast följa spåren. I skogen har han sprungit rakt in i flera mindre granar så det hänger och ligger stora hårtussar lite över allt. Nu ser jag lite blodstänk och snart hör jag Birro stånka och flåsa. DÄR LIGGEN ÄLGEN STENDÖD MED EN OTROLIGT GLAD HUND SLITANDES HÅR SOM EN GALNING! Jag är överlycklig! Birro är min hjälte! Han hjälpte mig att skjuta min första älg på ståndskall! Efter 1.5 timmes hundarbete kunde jag skjuta ett bra skott som avslutade jakten på ett perfekt sätt!

ETT ENORMT GOTT KÖTTBEN TILL BIRRO OCH ETT STORT,VARMT TACK TILL TOMMY SOM SÅ VILLIGT LÅNAT UT SIN SUPERFINA VOVVE! DET SKA JAG ALDRIG GLÖMMA!

På kvällen blev det en slaktsup och utgång på hotellet i Vilhelmina.